ronjahappe

Idag gör jag inget vanligt inlägg. Idag blir det ett minnesinlägg till min morfar.

Idag är det exakt 3 år sen som du bara försvann snabbt som blixten ur våra liv. Kommer aldrig glömma dig, du var klippan i våra liv, du var den som fanns för oss när vi var deppiga och inte hade någon att prata med, du var helt enkelt våran klippa. Men helt plötsligt försvann du, det gjorde och gör fortfarande ont när jag tänker på den där dagen. Den där dagen som var så mörk, så sorgsen, så död. Kommer aldrig glömma din begravning, hade inte riktigt gråtit efter du hade dött för jag hade inte fattat att du hade försvunnit ur våra liv. Men när vi var där på begravningen och såg alla gråta så förstod jag, jag förstod att jag aldrig kommer få höra ditt helt underbara skratt, aldrig få spela kort med dig, aldrig få komma hem till min morfar och prata om hur dagen hade varit i skolan, och aldrig ens få se dig igen. Det var då, då började tårarna störta, dom rann som dom aldrig gjort förut. När begravningen var slut gick alla, alla gick förutom jag. Jag kunde inte gå för jag visste att när jag väl gått ut genom den stora kyrkdörren så hade jag tillåtit att jag aldrig skulle få se dig igen. Jag ville inte det, jag ville ha min morfar hos mig i hela mitt liv!

Jag älskar dig morfar och det går inte en dag utan att jag tänker på dig.

Du var klippan i våra liv och du ska veta att vi alla saknar dig!

RIP Morfar!